Den tidiga morgonen i trädgården är kusligt stillsam. Stillheten tilltar för varje ny dag, för varje tidig morgon jag går ett varv runt den blanka släta poolen och ser min lätt dallrande spegelbild i ytan. Som vore jag ogripbar; en dallrande massa som rann ur alla sorters grepp, som vore jag vatten.

Han lever ett lojt liv i Nice, försörjd av en åldrad fd filmstjärna. Dagarna flyter och han med dem, mellan villan, spelhallen, stränderna. Men surrande tvångstankar och påtränganade minnesbilder från tonåren ansätter honom. En känsla av hot växer sig allt starkare, medan begär och rädsla sätts i spel mellan de kontrollerade men hjälplösa människorna i denna förrädiskt blanka värld.